Hemundervisning…..?

Jag ska på möte om hemundervisning.

Helt otroligt vad de har stretat emot. Troligen för att så många barn i kommunen sitter hemma helt. Det är lättare att lägga problemet i knät på föräldrarna än att se sitt eget ansvar.

Jag är så galet arg på att jag vet att jag har alla lagar med mig, men att det ändå inte händer: vårt barn får inte sin undervisning som han är berättigad. Tillgänglighet och likvärdighet saknas. Fast det vill ingen höra på.

Man säger hellre stolt att målet är 100% godkända elever. Och man slår sig för bröstet över att vara en ”Apple Distinguished School”, utan att tänka tanken att ett intyg angående skolans pedagogiska kvalité från försäljaren av teknikprylarna, kanske inte väger så tungt ändå….? Borde man inte fokusera på att få upp antalet godkända elever istället? Fokusera på eleven och på lärandet? Och på att hjälpa dem som faller ur?

Nu är frånvaron hysteriska 360 timmar på fem terminer. Och vi bara harvar på. Inga hela skolveckor. 70% frånvaro i favoritämnet. 40% i snitt.

Börjar i stort sett varje morgon han är hemma med en mailvända till berörda lärare, info till mentor, rektorer och ansvarig för projektet en likvärdig skola, skolchef, socialpedagog och specialpedagog.

Trycket över bröstet släpper lite då,  när jag får påtala att det fortfarande inte fungerar och att han fortfarande inte tar sig iväg. De ska inte vaggas i tron att det fungerar.

Så förra veckan namngav jag en person som vi önskar få hem. De har ringt hen, som tackat ja. Nu ska vi träffas och planera.

Försöker få med sonen på tankarna att det måste bli så nu. Att han, som enda barn i våran kommun ska få hemundervisning p.g.a. den sjukdom skolan orsakat. (Ja, det är inte så DE säger, men han blir ju sjuk av undervisningsmiljön, och då kan man få hemundervisning). De vill att han är i skolan. Det vill vi, också. Varje dag vill vi det, men vi förstår att det kanske inte längre är möjligt.

Mailat vidare. Vad händer på tekniken? Finns det en bok? Kan hemkunskapsläraren kolla av hans kunskaper om proteiner med kemiläraren, då han redan skrivit ett bra prov i ämnet? Kan hen uppdatera sin tomma planering så att elever som behöver veta vad som händer får göra det? Finns en fysikbok? Kan vi få en extra hem?  Hur långt ska han räkna i matten? Provschemat stämmer inte!

Igår var han i skolan. Två timmar på schemat. Alla var så glada att se honom. Varenda klasskompis hade kommit fram och sagt hej, sa han. Idag skulle han ha tre lektioner. Blev hemma igen.

Rektor har börjat svara på mail. Kanske för att anmälan till Skolinspektionen innehöll information från mig att tidigare rektor aldrig hade ringt eller alls svarat. Hen vill kanske höja ribban. Man kan hoppas hen når högre än den förra.

Jag är trött. Riktigt trött. Hemma och vilar denna veckan. Förkyld.

Har stridit länge. Kanske har det hjälpt. Kanske ändrar de inställning. Kanske inte p.g.a. mig men p.g.a. anmälan till Skolinspektionen.

Den som jag lämnat in.

Laddar för möte om hemundervisning och funderar på vad vi vill.

 

Annonser

Desperata mail

För ett par helger sedan pdf:ade jag en mängd mail till lärare, rektorer, skolchef och skolutvecklare, för att bifoga bilagor till anmälan.

Jag var slut efteråt.

Inte av att pdf:a, men av att se svart på vitt vilken situation vi har varit i så länge och fortfarande är.

Skolan har mage att säga till Skolinspektionen att det går bättre nu. Att sonen har större närvaro och att han har gått upp i vikt.

Talar vi om samma barn? Vad jag vet har han gått ner 10 kg i vikt och har även i höst haft över 40% frånvaro.

Skolan vill gärna bara se till de godkända och t.o.m. bra betygen och glömma måendet.

Ur mina mail bara från förra året:

”Han bara gråter och kommer inte ur sängen. Han säger: Jag vill men kan inte. Det blir inte bra där”.

”Han vill verkligen inte gå till skolan. Inte idag och inte någon dag. Han har vrålat och svurit åt mig hela morgonen här. I natt drömde han mardrömmar. Vi förbereder och talar om vad som ska hända, men när det är dags börjar han gny och skruva på sig. Vi kör och hämtar varje dag nu”….

”Stor ångest på morgonen. Han vaknade 5.30 och ropade att det inte skulle gå. Han grät och gnydde. För vad kunde han inte säga.”….

”Jag var hem och pratade med honom på lunchen. Viktigt att försöka förstå varför det inte går. Vi förbereder, talar om hur dagen ser ut och vad som ska hända, men han gråter och säger att det inte går”….

”Det är så svårt efter lov. Han ville inte alls imorse. Kom iväg men jag fick hämta honom efter en lektion. Han mår bra så fort han kommer hem”….

”Får inte iväg honom till skolan. Ont i magen. Ont i halsen. Orolig”….

”Han är jätteorolig över slöjden. Förra veckan kom han iväg, men inte idag”….

”Han sms:ar att han mår illa. Jag har hämtat hem honom”……

”Idag har han cyklat hem. Magont. Vi har frånvaroanmält”.

”Jag hämtade honom. Han mår illa. Han har bara drucket ett glas mjölk på hela dagen”….

”Han kommer inte iväg”.

”Idag kom han i alla fall iväg. Han är nöjd med jättetrött”.

Snart kommer svaret från Skolinspektionen. Vi kan inte berättare öppnare om situationen.

 

 

 

 

 

Kreativa lösningar önskas

Vår energi tar slut mellan 7 och 8 på morgonen.

Vi turas om att gå in och försöka väcka sonen, som idag inte alls svarade på tilltal. Det skulle bli en kort skoldag. Bara till 11.30.

Men nej. Återigen.

Vi får jobba hårt på det lågaffektiva. Är man på väg att spåra ur, så byter vi av varann.

Han klarade det bättre idag, maken än jag. Båda håller vi på att brinna upp efter en sån morgon.

Efter 7.30 fokuserade istället på att sonen skulle meddela sina vänner så att de inte står och väntar. Han gjorde det. Jag frånvaroanmälde och la resterande energi på arga mail.

Först inte så arga mail till specialpedagog och mentor. Om att det inte går. Om att han inte tar sig upp, och att han troligen får vila även imorrn p.g.a. schemabrytande aktiviteter. Han missar ett läxförhör som vi har förberett. Han kan det.

Sedan mer krävande mail till skolchef och rektor. Om att Skolinspektionen hanterar vårt ärende denna vecka. (Inget mer om det i övrigt. Inväntar svar, bara).

Meddelar att vi funderar på två anmälningar till: Bristande information till Skolinspektionen och Bristande tillgänglighet till DO.

Meddelar dem att informationen inte har fungerat en enda vecka. Att vi bara på förra veckans veckobrev har hunnit få två rättelser och en ursäkt….trots att en specialpedagog satts att närvara på klasstiden när informationen går igenom. ”Så att inget ska missas”.

Det händer inte.

Möte torsdag morgon. Jag meddelar att vi är less på möten, då det ändå inte gör skillnad. Att vi ändå inte kan få veta läxor, prov eller hur skoldagarna ens ska se ut.

Jag hävdar att skolan inte är tillgänglig, inte är likvärdig, inte sköter sitt kompensatoriska uppdrag och att de varken ger barnet rätt till sin utbildning och eller rätt stöd.

Jag efterlyser kreativa lösningar till torsdag morgon. Skypeundervisning? Hemundervisning? Digitala lärplattformar?

Skolan måste anpassa efter sonens förutsättningar, inte efter sina egna.

Förra veckan missade vi ett läkarbesök som vi inte fick med honom på.

Idag ska han till tandläkaren.

Jag sa innan jag gick hemifrån: -”När jag kommer hem ska vi plugga och ta oss till tandläkaren. Det är det enda vi har idag. Det MÅSTE fungera”.

Vad gör vi annars? Tandregleringen kommer inte hem, direkt….

 

Skolinspektionen hörde av sig

OK. Handläggaren har hört av sig.

Beklagade att hen varit sjuk, men nu skulle allt gås igenom.

Hen hoppas kunna svara på mina funderingar snart.

Jag passade också på att skriva till en skoljurist på Skolverket, för rådgivning, men bara att vänta nu, när det är anmält till Skolinspektionen.

Så mailade jag lite med sonens engelskalärare, och känner (IGEN) att de har verkligen inte förstått någonting.

Lektionerna ligger oåtkomligt i slutet på dagen. Han orkar oftast inte ta sig dit och än mindre visa vad han kan.

Jag frågade om nåt skulle göras. Hen svarade att ett muntlig inlämningsuppgift saknas och ska redovisas. Jag meddelade att han inte klarar redovisningar. Kan han spela in? Vet han vad som ska göras?

Frågade sonen. Han hade ingen aning om vad han missat. Han har ju knappt varit där.

Mailade så mentorer och specpedagog och frågade vart info om denna uppgift fanns? Letat i appen och veckobrev. Ser den inte. När skulle den vara inne? Tas hänsyn till att han vill redovisa på annat sätt?

Engelska är vårt minsta problem, ändå går det inte att få till, tydligen.

Lämnas FORTFARANDE uppgifter endast muntligt?

Så ska de på konsert på onsdag. Sonen är ljud- och ljuskänslig. Jag meddelade att om han är väldigt trött på onsdag, så är det en bra dag att avstå för att orka resten av veckan.

Läraren svarar: -”Bra om han är här”.

OK! MEN VI TYCKER ATT DET ÄR BÄTTRE ATT HAN ORKAR PROVEN.

Möte på torsdag igen, resan får det räcka med möten. De leder ju ingenstans. Inget förbättras.

Snart LOV.

Bara ett SO-prov, en engelska inlämning och ett KEMI-prov bort.

 

 

 

LAN

Han har varit på LAN.

Men nya kompisar. Helt galet.

Vi kämpar varje dag med att han alls ska ta sig ur sängen, och han ville åka på LAN hos en kompis han aldrig ens varit hemma hos.

Jag sa: ”Jag vill jättegärna att du gör det, men du MÅSTE gå till skolan först, annars känns det inget roligt alls att skjutsa dig till LAN:et”.

Han sa: ”Jag har väl inte sagt att jag inte ska gå till skolan?”. (Han har HÖG frånvaro).

Han har haft svårt hela veckan. Nästa vecka kommer betygsvarningar, och jag har så svårt för dem, när han är så bra.

Mailade specialpedagogen: ”Blir det några betygsvarningar? Jag behöver veta”.

-”I slöjd finns inget att bedöma”.

Jag fattar inte hur de tänker. Vi är öppna med problematiken, men de hjälper honom inte.

Jag grät en skvätt igen, när sonen sms:ade:

–  ”Jag fick C”.

–  ”På vad?”

–  ”På min grillvante!”.

Han hade ingen aning om att en betygsvarning var på gång.

Mentor mailade att sonen jobbat bra på slöjden och att ingen betygsvarning kommer.

PUST.

Han fick svar på ett KEMI-prov, också. 20 var godkänt. Han han de 49…………

Och han tog sig till LAN:et.

Jag skjutsade. Saknade honom. Hämtade.

Och är helt slut.

 

Idag ramlade poletten ner

Jag går igenom anmälan till Skolinspektionen, skolans svar och formulerar mina synpunkter, som jag tänkte skicka in i kväll.

Några dagar har jag funderat över ett dokument som rektor skrivit, daterat för ett år sedan, när hen var biträdande rektor.

Det är ett alldeles särskilt dokument, där biträdande rektor skrivit att vi vårdnadshavare inte vill att vårt barn går på idrott och tyska.

Det är ju inte sant, och jag kan styrka det.

Idag gick jag igenom allt igen. Jag kom på hur det troligen är.

Skolan behöver hjälp.

Det som saknas i deras dokumentation är ju själva åtgärdsprogrammet!

De har tappat bort det åtgärdsprogram som de hävdar fortfarande gäller, men som inte gör det. I dokumentationen finns bara ett beslut om upprättande av åtgärdsprogram och utvärderingen av detsamma. Och ett datum när nytt ÅP ska upprättas. Som de glömde bort.

Men……

………då innebär ju det i så fall, att nuvarande rektor skrivit ett intyg för att täcka upp, daterat det för ett år sedan och skrivit under som biträdande rektor, vilket hen var då….

Är det rimligt….?

Jag hittar ingen annan orsak.

De kommer falla på eget grepp.

Behöver jag ens skicka med alla mailkonversationer och min dokumentation….?

Funderar vidare. Skickar in mina synpunkter på deras kommentarer ikväll.

Sedan är det bara att vänta….

Jag tror fallet blir tungt.

Skolinspektionen

Nu hörde de av sig.

Jag ser frågorna de ställt och svaren skolan ger.

De har delat upp får anmälan i två: en om rätt till utbildning och stöd, samt en till om bristande information, vilket gör allt extra svårt för oss. Varje vecka.

Skolans svar överensstämmer inte med verkligheten, och jag har dokumenten som bevisar det.

Skämskudde å skolans vägnar.

De hävdar t.ex. att en åtgärdsplan finns, trots att deras egna protokoll visar att det gått ut. De glömde dessutom bort mötet när ett nytt skulle skrivas.

Pinsamt.

Vi hävdar att all frånvaro aldrig är utredd. De hävdar att skolsköterskan satts på att utreda den i åk 6.

Det är en pinsam efterkonstruktion. Jag har ju mailat med henne om samtalet samma dag som det hölls eftersom sonen hade så svårt att ta sig dit. Det var inte utredning. Det var ett hälsosamtal som hålls med alla elever i åk 6.

Skämskudde.

Jag undrar hur de tänkte….? Tänker de att de ska hävda skolsköterskans sekretess, så att det inte kan komna ut utredningen?

Jag skulle ha svårt att gå till jobbet om jag gjorde mitt jobb så dåligt.

Jag har fått några dagar på mig att bemöta kommentarerna. Lagt tre dagar på det. Klar ikväll.

Det blir tufft.

För dem.

Jag hoppas att det kan vända nu. Att skolan får den hjälp de behöver.

För det är den ståndpunkten vi har nu.

Det är inte vi som behöver hjälp, det är skolan.