Skaffa moppe?

Skolstriden har tagit så mycket tid och kraft. Vi hade missat att söka körkortstillstånd för eumoppe, och helt glömt att chans fanns att börja plugga till detta på lovet. Några kompisar hade börjat teorikurs under veckan. Hade varit perfekt att gå tillsammans med dem. Men nu är vi på banan igen.

Han får bestämma och han vill ta moppekort. Bra. Nåt att glädjas åt. Tar sig kanske lättare till skolan. Vi får nåt att glädjas åt och nåt annat att tänka på.

Under påskhelgen har vi beställt körkortstillstånd och gjort även gjort en synundersökning. Vi har bokat in oss för att titta på en begagnad moppe hos en vän till mig, pratat vägmärken och trafikregler, kollat teorikurser och läst på om priser, litteratur m.m.

Optikern var glad och trevlig. Intet ont anande om svårigheter, ångest, kravkänslighet, läkarbesök och vändor av hemmasitteri.

Föst tittade sonen i maskinen. Gick bra. Sedan vidare in i ett annat rum för att kolla synen på tavlan. Jag gick efter. Optikern tittade på mig och sa: ”Ska du följa med in och hålla handen?”. Jag stannade utanför. Optikern kunde inte veta våran historik och vad sonen klarar och inte klarar. Hur mycket hand jag har fått både hålla och dra i, fast jag inte alltid vill. Hur stor ångesten var innan vi kom iväg på undersökningen.

Lyssnar nyfiket. Sonen kan sin adress, sitt personnummer. Svarar tydligt och vänligt. Ser allt på tavlan.

Jag betalar så länge. Tjejen i kassan säger: ”Så härligt när de blir stora och klarar sig själva”. Jag har svårt att svara nåt bra.

Kommit fram till att det kan vara läge att plugga teori när lovet börjar, för då är det förmiddagstid, och inte i hans tröttaste fas under sen eftermiddag kväll. Lovkurs behöver inte ta energi från skolan.

Jag är glad. Han är glad. Vi är glada.

Han får och vill vara som alla andra.

Hoppas det fungerar.

Han vill verkligen detta. Imorrn kollar vi moppe.

Annonser

”Okej. Vi gör det. Jag är med”.

Han har länge vägrat autismutredning. Vi har valt att spara på hans energi och sagt att du får göra detta senare, när du är vuxen. Kanske vill du förstå dig själv.

Vi har ändå gjort två adhd-utredningar som vi inte upplevde landade rätt. Och flera andra märkliga diagnoser står i journalen. Vi vill ha bort dem och ska diskutera detta med läkare igen i slutet på månaden.

Nu har vi lov, barnen och jag. Vi hann sitta vid köksbordet och ta ett rejält snack om allt från mående till gymnasieprogram, framtida yrken, intressen och meritpoäng. Han ska upp i åk 9 och vi måste tänka till nu. Vi siktar inte mot höga betyg, men mot många betyg. Även höga betyg är möjligt, men är inget måste.

Jag har läst om autismprogram och autismgrupper. Gymnasieprogram som anpassas för att stress- och kravkänsliga individer ska orka. Program som läggs på fyra år istället för tre, eller tar avstamp i ett specialintresse.

Vi satt och läste på och pratade. Jag konstaterar igen att det är helt sjukt att skolan säger att han har så svårt. Det stämmer ju inte. Han har bara två E i senaste betygen. Inga F. Han har C i sex ämnen och nåt B och A t.o.m.

Ändå vill rektor halvera hans studiegång p.g.a. hans ”svårigheter”. Jag kan omöjligt begripa det. Jag skickar arga mail.

DO går igenom anmälan. Pågående ärende där. Skolväsendets överklagandenämnd tar några månader på sig att granska det överklagande vi lämnat in. Kan aldrig tänka mig att de godkänner detta, men hittills har alla beslut förvånat mig, så lika bra att stålsätta sig.

Då sa jag det igen. Jag sa att en autismutredning vore bra. Att han får större förståelse och att vi slutgiltigt får veta om det är ett funktionshinder han har. Han ska upp i åk 9, snart sikta mot gymnasiet. Det är bra att veta hans stödbehov och lättare att kräva hans rätt, fast en diagnos inte ska behövas för det.

Och han sa -”Okej. Vi gör det. Jag är med”.

Det gick inte

Det beslut som vi väntat så länge på blev inte till våran fördel.

Skolan har redovisat felaktig frånvaro. Närvaron sägs nu vara 100%, och inspektionen köpte det.

Ingen kritik av skolan. Ärendet nedlagt.

Jag kan visa att närvaro dolts och förskönats. Den har baserats på en anpassad studiegång som startade först 18/3, och är därför fel.

Jag har anmält igen igår kväll, men aktuellt ÅP för tiden som omfattas och med jämförelse av sonens och en klasskompis närvarostatistik.

I skolans rapportering till inspektionen saknas flera ämnen helt, och tiotals timmar i flera ämnen. Det visar skolans egen dokumentation.

Till inspektionen skickar man handskrivna scheman, vecka för vecka, med små klottriga handskrivna anteckningar av frånvaron. Man hävdar att men skickat ett handräknat schema, för att sonens skolgång är så komplicerad att den inte går att närvaronotera i datorn.

Jag håller inte med.

Man mörkar med flit.

Så anmält igen och hoppas att fallet blir större denna gång. Något säger mig att skolan har en tradition av detta, och lyckats förut.

Den egna prestigen är större än barnets rätt till utbildning.

Högt och lågt

Pendlar mellan förtvivlan och hopp och allt däremellan.

Jobbar vidare. Måste hitta vägar vidare.

Skolans kartläggning är klar. Vi var på ett fruktansvärt möte, där kartläggningen redogjordes i stora drag. ”Det är så många ord, så jag läser lite översiktligt”, sa biträdande. Rektor närvarade inte alls.

En kartläggning som lägger all skuld på barn och familj. Jag lät en utbildad specialpedagog läsa igenom den, och fick kommentarer om att språket är vedervärdigt, att skuld aldrig får läggas på eleven och även att den inte är skriven för barnets bästa utan för en inspektion. Hon sa också att det stod en massa där som inte ska stå. Japp.

Skolan försöker måla en bild av en helt omöjlig familj, där varken skola eller fritidsaktiviteter fungerar. Tanken med kartläggningen är ju inte att man som i detta fall ska komma fram till att barnet knappt kan undervisas, utan att man ska fundera kring hur barnet ska få stöd. Det ska vara framåttänk. ”Nutid”, står står det istället uttryckligen i våran.

Med omedelbar verkan försvinner ännu fler undervisningstimmar, även i kärnämnen Barnet är mer än godkänd i alla ämnen han läser. Har flera C, men det blir svårt att hålla  de betygen utan undervisning. Dessa åtgärder gör att barnet får det svårare istället för att få hjälp.

Åtgärdsplanen har ännu en gång gjorts på felaktiga grunder. Jag meddelar att de inte kan detta, men de vet ju inte om det så diskussionen blir lite tam. Jag meddelar iaf att ett beslut om anpassad studiegång fortfarande saknas, trots att halva kursplanen tagits bort. Jag meddelar att det inte är en åtgärd att ta bort ämnen.

Vi får sätta oss och skriva ett överklagande på skolans nya beslut om åtgärdsplan. Ett överklagande om att barnet ska få sin skolgång. Vi påpekar att svårigheterna som beskrivs inte överensstämmer ens med hans betyg.

Skriver till skolchef. Han svarar faktiskt. ”Blahablaha….” och skickar över mailet till rektor.

Rektor svara: ”Blahablaha….svårt att bemöta kritik i mail…..blahablaha….diskussionen fortsätter på möte….blahablaha…..åtgärderna fortsätter planenligt”.

Skriver till Skolinspektionen. Begär ut den uppföljning som skolan precis skickat in. Hoppas jag överlever att läsa den. Det kan omöjligt stämma, då närvaron är totalt fejkad. Jag vet ju att skuld ständigt läggs på barnet och oss, säkerligen även denna gång.

Detta läsår är kört för oss.

Skrev kort till beslutsfattaren, som jag prata med flera gånger redan: ”Hjälp oss. Rektor har tagit halva barnets läroplan”.

Överklagandet till Skolväsendets överklagandenämnd kan också ta några månader. Jag gissar att åtgärdsplanen, som då inte längre gäller, blir uppriven. Då har det kommit en ny som tar några månader att överklaga.

Det står också i dokumenten: målet är att barnet är i skolan.

Vårat mål är att han ska få undervisning, också.

Inväntar slutgiltigt besked

Inget mer att göra med anmälan till Skolinspektionen.

Jag har fyllt på och fyllt på. Ringt, kommenterat och svarat på yttranden som är helt uppåt väggarna.

Sedan har detta läsår snart gått, också.

Ikväll läste jag igenom allt igen.

Vi befinner oss i en Kafka-roman. Allt negativt som vi anmäler skolan för, försöker de vända till sin fördel. Hela tiden. De har tydligen tagit detta på allvar, och försöker se till att läroplanen uppfylls. Eller inte. Barnet har inte undervisats i ett kärnämne på 1 1/2 termin. Får 30 min per vecka sedan förra veckan, när klassen får 120 minuter.

Man skriver att man sett till att eleven fått sovmorgnar, trots att klassen inte har det. Man skriver att eleven fått ett sammanhållet schema, fast det var det han inte fick. De skriver att han tackat nej till undervisning. Och? Gäller inte skolplikten då?”Vi har satt in hemundervisning för att säkerställa undervisningen”. Jajjamän, vecka 48-50.

”Vi försöker säkerställa undervisningen trots att BUP förordar sjukskrivning”. Irrelevant. Barnet är inte sjukskrivet. Undervisning kan inte delegeras.

Närvarorapporteringen är så förskönad inför den sista redovisningen till SI, att det hemmasittande plötsligt har mer närvaro än klassen i flera ämnen. Det är verkligen helt absurt. Två ämnen med 100% frånvaro syns inte längre.

Men de gör misstag. Dokumentationen går inte ihop. Inte alls. Frånvarorapporteringen stämmer inte. Efter att ha påtalat detta för rektorer flera gånger under en månads tid, lämnade jag in en anmälan till. Rektor hade sagt att frånvaro ska anmälas senast samma dag. Ordförande för nämnden tackar för informationen när jag klagar. Skolutvecklaren tycker det är märkligt. Vad säger skolan? Ingenting.

Kommer de undan med detta?

I måndags var jag på möte igen. Jag går på möte varje vecka. Helt i onödan. Rektor pratar om önskemål som inte uppfylls, jag menar att det är behov som inte tillgodoses. Jag har bett dem ta bort heldags närvaro när han undervisats i ett ämne hemma. Det har heller inte hänt. Jag har bett dem ta bort de 10 timmars enskild matte han sägs ha fått, när läraren bara varit här 4×60 minuter och undervisat i ett eller två ämnen.

Skolinspektionen ringde upp. Bra. Pratat med beslutsfattaren själv flera gånger. Hen är mycket korrekt. Inget svammel. Inget tyckande och velande. Korrekt. Men jag kunde i alla fall uttrycka min oro för att SI tror på skolans felaktiga dokumentation. På tala att det inte finns någon anledning för mig att hitta på detta, men att de har mycket att vinna på att dölja sina brister.

Inspektionen säger att ibland händer det att anmälaren får en vända till att kommentera efter kommunens yttrande. Jag bad om det, men fick inget löfte.

Vissa detaljer gällande frånvarorapporteringen tas in i ärendet. Andra delar skickas till en annan avdelning för att bli ett nytt, allmänt ärende gällande skolans felaktiga frånvarorapportering. Torrt.

Skrev en insändare i veckan. Nöjd.

Skriver vidare på en DO-anmälan.  Lägger ingen stor energi, men tar den på allvar. Detta är diskriminering och bristande tillgänglighet. Inväntar besked från SIx2, JO och dataskyddsinspektionen.

Anmäla är det enda som har hjälpt oss.

 

 

Mycket händer, men ändå inte

Jag har inte orkat skriva sedan Skolinspektionens beslut. Föreläggande på flera punkter, men de har ändå gått på konstruerade dokument och berömt skolan för deras försök. De har ju inte gjort nåt?

Jag har gråtit många tårar i perioder, men även flyttat fram frontlinjen.

Det som är bra är att barnet går upp i vikt. Underbara nyheter. Medicinändringar hjälper till med aptiten. Ett barn på 1.70 ska inte väga bara 45 kg, det oroade mig enormt i somras.

Nu väger han 55 kg och är 1.73 lång. Han är lite mer i skolan och undervisas hemma av två lärare. Jättekorta pass. Han skrattar mycket när han skypar och han har en glimt i ögat som inte fanns innan. Hemundervisning låter ju toppen, men har många gånger inneburit att jag pluggar med honom, och att läraren kommer hem med ett prov. Hemlärarna förstår inte hans kapacitet. Sonen blir irriterad när de säger att han inte behöver kunna saker han redan kan.

Jag är fortfarande lärare till mitt barn i ett par ämnen och det fungerar inte. Eller, skolan tycker att det gör det. Inte att jag undervisar honom, för de tänker de inte ens. De tycker bara att han hänger med. De är ju så sjukt att de hävdar att han är i fas med klassen i engelska fast han inte får undervisning. Att de kan fortsätta hävda det i en och en halv termin. Det är väl undervisning man ska få till också, inte bara lämna in uppgifter hemifrån?

Vi fortsätter kräva undervisning. Då fick vi hem ett par CD-skivor på engelskaboken, en hel terminsplanering och allt som ska läsas. Förväntas jag fortsätta göra allt detta själv? Jag jobbar heltid OCH ska undervisa mitt barn?

Att det kan vara såhär 2019 i Sverige. Jag undervisar denna termin även i fysik.  Läraren kommer hem med ett prov. Jag hör själv hur sjukt det låter. Jag går på möte med skolan och säger att misslyckas han i fysik så är det för att han inte fått undervisning. Det är inte likvärdigt.

Efter Skolinspektionens beslut, började skolan fejka närvaro. Jag har klagat i tre veckor. Inget hände. Jag börjar oroa mig för att han ska ha 100% närvaro när skolan ska redovisa till Skolinspektionen, så jag vill att det är korrekt. Man kan inte både låta bli att ge barnet sin rätt till utbildning och sedan låtsas att man visst gjort det.

I Kafka-romanen vi verkar befinna oss i nu, har den delvis hemmasittande sonen enligt skolans närvaronoteringar fått mer undervisning än klassen. De har haft 10 timmar matte. Han 14 timmar.

Helt absurt. Jag kommer inte åt dem. Anmält till SI, JO och DI. Är DO grejen? Hur svårt kan det vara att få till en skolgång med ett barn som har lätt att lära?

Mailade skolan ett par gånger till om att det inte är rimligt att en timme svenska hemma ger full närvaro i fem ämnen.  Men de var svårt att få till, sa de. För annars kunde han få ogiltig frånvaro. Det tro jag inte på.

Jag skrev istället till Skoinspektionen. De startade då uppföljningen tidigare än beslutat. De la in mina synpunkter i ärendet och kontaktade skolan. Det behöver inte betyda nåt alls, men kommunen fick en skrivelse, och plötsligt fick jag ett mail från skolan om att närvarorapporteringen sjävklart ska vara korrekt. Kollade nu. Ingen ändring. Han verkar ha fått fler lektioner än sina klasskompisar i flera ämnen. Fler lektioner hemma än lärarna varit här.

Jag är så trött på denna surrealism jag befinner mig i. Det är alldeles hopplöst.

Men ibland piggar jag på mig och steppar upp. Förra söndagen vaknade jag och tänkte att nu höjer jag nivån.

Jag läste på om GDPR och anmälde till dataskyddsinspektionen. Jag skrev ett klagomål till kommuen och hävdade sekretessbrott då skolan delat dokument helt oskyddat om hälsa, diagnoser, utredningar, andra barns namn och familjesemestrar.

Jag bollade med tidningen som kom hem i omärkt bil. Jag intervjuades och vi bollade en text som sedan publicerades i måndags, helt anonymt. Faktiskt positivt. Skolchefens svar var lama. Han tar inte ansvar. De som känner till vår situationen säger att det syns tydligt var problemet ligger.

Jag kan verkligen inte förstå att det är såhär.

 

 

 

Beslut från Skolinspektionen

Vi har fått beslutet från Skolinspektionen.

Till vår fördel.

Men ändå. Glädje och sorg.

Skolan har fått förläggande på fyra punkter.

Det låter bra, men vi står ändå på ruta ett.

Efter fem terminers hög frånvaro och tidvis hemmasittande, har vi konstaterats inte ha en aktuell kartläggning och inte heller någon giltig åtgärdsplan. De har inte gjort rätt.

Men det jag stressas över, är att allt ser så fint ut i dokumentationen. Det står att vi haft tre åtgärdsplaner, fast vi  bara haft två?

Skolan har gjort ett försättsblad till den extrema frånvaron, och skrivit att BUP förordar sjukskrivning, men att de trots detta försöker ”säkerställa” undervisningen.

Jaså. Fast barnet är inte sjukskrivet, så det är väl en helt onödig kommentar, skriven bara för att ursäkta sitt eget misslyckande.

Det ska följas upp. Bra. De har till mars på sig. Så då har detta år gått också. Hoppas på extern hjälp, då skolan inte lyckats hittills. För oss är det bråttom nu. Väldigt bråttom.

Bett att få ut skolans dokumentation, och meddelat att jag vill ha allt skriftligt fortsättningsvis. Läst protokoll idag. Förvånansvärt många gånger skriver man fel namn på barnet.

Det har varit ett par stökiga veckor. Brorsan sjuk – ingen hemundervisning. Barnet själv sjukt – en förmiddags undervisning hemma på två veckor.

Tänker att skolan snart får anställa mig. Jag står för undervisningen. Ingen skola, inte hemlärare: plugga med mamman. Idag har vi läst en bok som ska skrivas en recension på. Forskat om ett engelskspråkigt land inför ett anförande som ska spelas in, kört lite glosor och repeterat fysik inför ett prov som skulle ha gjorts förra veckan.

Varit på ett föräldramöte. Rasande arg var jag. För nu berättade mentorerna att man bestämt att man ger 5 min frånvaro om eleverna inte har med laddad iPad, böcker och penna till lektioner. Och vid sen ankomst såklart.

Man vill se ”mönster” för att vissa elever gör detta hela tiden.

En förälder sa att: -”Kontakta föräldrarna istället”.

Jag sa: -”Eller be om en adhd-utredning. Detta är en kognitiv brist”.

De dagar sonen tar sig till skolan står vi bredvid och ser till att allt kommer med. Kommer han dit och glömmer nåt, så straffas han.

För ett par veckor sedan tog han sig dit. La genast bort iPad och kom utspringande utan jacka, i tron att han glömt iPad hemma. Ska han straffas de dagar han tar sig dit?

Man KAN INTE uppfostra bort en kognitiv brist. Det måste man lära sig.

Skrev idag till Skolinspektionen och frågade om detta är tillåtet. Och FÅR MAN lägga full frånvaro om en elev glömmer gympakläderna?

Väldigt orättvist i så fall.

Jag brann av lite efter mötet. Andades i fyrkant på vägen hem. Arg på oförståelsen och på att dessa mentorer för klassen inte hör av sig till barnet som inte tar sig dit. Skrev det till dem. Bad dem förklara hur de tänker, när de inte hör av sig till eleverna som saknas, trots att de har alla möjligheter med dagens teknik.

Tystnad.

Mentorerna svarar inte.

SÅ idag. Pluggat med ena sonen. Varit på utvecklingssamtal med den andra. Mailat frågor till JO och SI. Ringt Specialpedagogiska Skolmyndigheten.

Läst om rättskydd i hemförsäkringen….verkar finnas…!

Möte på måndag.